Vi är fria att göra det vi vill inom ramen för de stadgade mänskliga rättigheterna. Eller annorlunda uttryckt: vi får leva vårt liv precis som vi vill, så länge vi inte skadar andra.
Det är inte alla som kan hantera denna frihet. Av allt att tyda finns det väldigt mycket ondska i dagens samhälle. Jag tänker inte uppehålla mig vid frågan om vad som är ondska, det får man själv tolka som man vill.
Det jag märker dock är att det begås fasansfulla brott som är totalt oförståeliga för mig. Krig utbryter. Städer bombas. Kvinnor våldtas. Barn utnyttjas. Folk torteras och mördas. Flygplan flyger in i byggnader. Ska vi bara hoppas på att denna ondska försvinner av sig själv?
Visst har vi en hel del skyddsåtgärder i vår svenska rätt, och om man så vill- en omfattade Brottsbalk. Men i praktiken åtföljs inte detta ens i närheten av alla. Skyddsåtgärderna som de ser ut verkar inte räcka till. Reglerar man ännu mer finns risken att vi får ett omfattande protektionistiskt system, och det är det inte alla som uppskattar. Vi vill inte gärna känna oss kontrollerade av staten.
Jag vet inte vad som krävs, och den positionen som jag befinner mig i är jag inte förmögen att hitta lösningen heller. Jag vet inte om någon är det. En av de sakerna som jag önskar dock är att man kunde känna sig säker om nätterna när man går själv.
Men vad vet jag, ondska och brott går väl kanske inte att förinta. Det har funnits sedan urminnes tider. Det är väl lika bra att vi lär våra barn att vi lever i ett osäkert samhälle, att många människor inte är goda och att man alltid måste vara på sin vakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar